Tabletter

 Jag är faktiskt stolt över mig själv som faktiskt tagit tag i mitt mående nu och att jag denna gång inte ska  sluta med medicinen efter ett tag. Jag känner ju att den hjälper (ökade dosen igår till 40 mg) och jag vill ju inte må som jag gjort i år större del av året och värst var det ju nu efter sommaren… 

Tog ju en del blodprover vilket visade att jag behövde diverse  tabletter utöver Fluoxetine, så nu blev det ju 5 tabletter om dagen totalt. Jag gick till apoteket och köpte mig en dosett idag efter dagliga verksamheten.

Fyllde dosetten för dagarna som är kvar denna vecka. Jag hade ju redan tagit dagens dvs onsdag. Tar alltid vid 12.00 varje dag. 

Italiensk restaurang

 går var jag, min bror och hans fru till en mysig italiensk restaurang (Enoteca del Signore) här i Göteborg. Såå god mat. Jag har ju aldrig ätit risotto och ej heller tiramisu så jag passade på. De bjöd mig på maten igår så jag hade ju kunnat tagit något ännu dyrare egentligen haha. De betalade taxin åt mig dit och hem till mamma igen (svårt med parkering där vi åt). Efter maten så blev det en liten promenad till avenyn. Perfekt väder för en promenad dessutom. 

Jag köpte en klänning på KappAhl för några dagar sedan som jag hade tänkt att ha på mig då jag skulle äta på restaurang, men det fick bli en annan klänning som mamma haft och jag fått av henne. Den är så fin och passade mig perfekt! 

På ett sätt är jag ändå lite glad för pappas skull

 Att det gick ganska fort ändå från diagnosen IPF tills han dog, knappt ett år. Fy fan vilken dödsångest han hade sista tiden. Nog för att han mått dåligt psykiskt i hela mitt liv, men det var så hemskt att se han mot slutet. Att se en person man älskar lida både psykiskt och fysiskt är inget jag önskar någon.  Jag fick ju se hur han bara blev sämre och sämre. 

Dom som får IPF har mellan 1 och 5 år att leva. Får man inte nya lungor är det KÖRT. Att få godkänt för transplantation är ju inte ens självklart. Han hann med en koll av många, vilket gjordes då han ändå låg inne pga lunginflammation.

Att han hade sin lungsjukdom gjorde det inte lättare precis när han fick lunginflammationen.

Pappas lungor var inte i funktion längre.. Dom var inte som dom ska alls, dom var hårda. Han skulle inte klara sig utan respirator/syrgas.

Jag är glad, även om det gör så ont i mig, att han fick dö och slippa lida mer.

Tänk om han levde fortfarande och väntar på nya lungor… Det skulle ju inte vara kul det heller. Nån måste dö för att han ska fått nya och det kan ju ta lång tid innan det finns några att ta.

Jag är så glad att vi alltid gav varandra en kram. Varje gång vi setts. Vi är så i vår familj, vi kramas. Det är så VIKTIGT. Man vet aldrig när sista gången är. Jag gav pappa en kram hemma hos honom samma kväll han åkte till sjukhuset igen, för sista gången. Jag hann med att ge han en kram precis innan han skulle läggas i respirator. Han ville inte att jag skulle komma men läkaren sa till mig när hon ringde att jag skulle komma ändå. Jag är glad att jag tog mig till intensiven den dagen.

Hejdå pappa

 Idag har jag, Jessica och Stefan sagt hejdå till dig. Urnsättning. Vi spelade en varsin låt innan vi lade ner din urna. Min låt var Nightwish – Sleeping Sun. Essa valde Cornelis Wreesvijk – Turistens klagan . Stefan valde Magnus Uggla – Jag och min far.

Det blev en mycket fin stund med gråt, lite prat och tystnad.

Vi lade ner din urna tillsammans.

Du är på en fin plats pappa. På Norra kyrkogården i urngrav där. Jag ville att du skulle vara nära vatten eftersom vatten var en stor del av ditt liv. Fiska, akvarium…

Tack för allt älskade fina pappa. Vi saknar dig pappa.

Ensam i pappas lägenhet

 Jag tog mig en promenad ner till pappas lägenhet idag, för att få vara där ett tag HELT SJÄLV. En av dom alla få sista gångerna..Passade på att sitta på hans uteplats en liten stund. Det var för varmt för att sitta där mer än 5 minuter. Det kändes helt ok till en början då jag kom in i lägenheten, men sen började jag må skit och fick gråta en stund. Kollade posten också, hade ju självklart kommit några påminnelser men det är ju sånt vi inte behöver bry oss om ändå.

Passade på att ta med mig hem det snabbkaffe som fanns kvar och mest alla toalettrullarna . Det är ju inget som gör nåt att man tar redan nu. Jag sparar ju in lite pengar samt så är det ju ändå nåt jag skulle få ta sen då lägenheten ska tömmas. Har till och med frågat syskonen om det var ok innan, för att vara helt säker på att jag fick ta. Innan jag skulle hem så såg jag till att dra för persiennerna också, så inte nån kan gå och glo in (läs pappas hatobjekt aka grannkärringen).

Eftersom det är så varmt idag så orkade jag inte gå hem från från pappa så det fick bli bussen. Kände dessutom av huvudvärk/migrän så det var smart av mig att INTE gå hem. Det är ju inte så långt men i denna värme och med huvudvärk så känns det ju längre.

Det känns skönt ändå att ha fått varit ner dit. Att ha varit där helt ensam.

Men det känns så jävla tomt när pappa inte är där. Han brukade ju alltid vara hemma när jag var dit.

Den gången då pappa drog ut på det ….

 Backstreet Boys hade släppt ett nytt album. Vi åkte in till stan bara ca en timme innan Åhléns skulle stänga. Jag tänkte att jag nog skulle få det nya albumet.

Men han stannade vid Jämtljud och var där till dess att det var 10 min kvar innan Åhléns stängde. Jag började ge upp hoppet. Han hade ju i och för sig ingenting sagt ens att jag skulle få albumet. Men jag hade ju ett litet hopp ändå att det var därför vi åkt in till stan och dessutom var det ju just den dag som albumet hade släppts.

Men till slut så. Han kom tillbaka till bilen där jag satt och väntade och så åkte vi vidare, parkerade nära Åhléns,gick ner till där dom sålde skivor etc.

”Visst ville du ha nya albumet? Gå och hämta det så köper jag det åt dig”.

Det var i mitten av maj 1999. Jag och mitt minne, det är 19 år sedan. Jo, jag kollade upp datumet det släpptes, men jag minns ju väldigt väl  hur det gick till när jag fick det.

Dessa små minnen

 Minns när jag och pappa bodde i radhuset nästan precis där jag bor nu. Minns inte hur gammal jag var men kanske 12… Pappa hade två stora rostfria bunkar som han ibland brukade fylla med popcorn. Sen satt vi och såg på tv och proppade i oss popcorn och drack saft. Några gånger i veckan.

Ibland skickade han mig till affären för att köpa lösgodis. Alltid samma visa sen… Han åt så mycket så han blev spyfärdig och bad mig gömma godiset för han.

En gång då vi bodde i närheten av farmor i nedre Torvalla och jag var nog runt 14-16, så hade han köpt Fransk löksoppa på pulver. Den var så vidrig att det kommer vi ihåg än idag. Blev pizza till middag istället då.

Vi har ju en hel del minnen ihop, men dessa är sådana jag minns mest. Speciellt det där med löksoppan. Pappa har aldrig, vad jag minns, gjort äcklig mat. Men den gången orkade han inte laga mat och vi båda trodde ju att det skulle bli gott. Den SÅG god ut…

Pappa var riktigt bra på att laga mat och han älskade att testa på nytt och hitta på en hel del.

Jag kommer skriva fler inlägg med minnen. Det skulle bli ett alldeles för långt inlägg om jag skrev ner alla fina och bra minnen nu.