Förra veckan sa jag upp insatsen boendestöd. Det fungerade inte för mig alls. Jag lät de ju aldrig komma in hos mig och det blev bara en promenad. Jag sa att jag ville ha boendestöd, kontaktperson och sa ja till söka god man (för hjälp med att höra av mig till myndigheter). Men jag sa ja för andras skull och inget jag själv velat egentligen. Hade jag själv velat ha hjälpen hade jag tagit emot den.
God man vill jag inte ha för att jag måste lära mig själv att ringa dit jag måste. Det har ju funkat bra då jag ringt Försäkringskassan. Kan jag maila så gör jag det, men måste man ringa så ringer jag ju. Jag har ju blivit bättre på att ringa med tiden. Andra har ju gjort sånt för mig i så många år, men jag är ju så pass gammal att jag ska kunna klara det själv.
Kontaktperson känner jag mig inte helt ok med nu.
Jag vet en person som kommer bli sur om hen läser detta inlägg, men må så vara. Det är mitt liv och inte dennes. Mitt liv är ändå bättre nu än för 10 år sedan, om nu vissa kanske kan ta och inse det. Jag lever inte i misär längre, jag försöker ta mig till daglig verksamhet med mera.
Men nu är det så det är. Det är mitt liv och jag är vuxen och bestämmer själv!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar