Igår förmiddag ringde jag till hälsocentralen då jag behövde kolla upp sår jag själv orsakat. Hade ont och det var rött runt om så kände att jag kunde behöva kolla upp det. Jag fick tid så jag kunde komma dit direkt efter dagliga verksamheten samma dag. Det var ingen fara med såren, plockade bort lite sårskorpor för att se hur det såg ut under. Sen fick jag lite hydrokortison smörjt på. Jag skulle köpa hydrokortison också och smörja på tillsvidare. Till veckan ska jag tilbaka för att kolla såren igen. Det kan tydligen bli eksem så därför hydrokortison.
När jag precis lämnat hälsocentralen för att gå till busshållplatsen så ringde min läkare. Hon hade läst det meddelande jag skickat till henne med lite ändringar. Jag hade skrivit att jag aldrig fått diagnosen intellektuell funktionsnedsättning, att jag aldrig försökt ta livet av mig -06 som det står i min journal och jag skulle ha varit inlagd på psyk pga det. Inget vare sig jag eller mamma kan minnas. Jag har aldrig försökt ta livet av mig fast tankarna har funnits dagar jag mått som allra sämst. Jag vågar inte.
Det stod att jag hade skuldsanering. Den blev klar för några år sedan.
Även rättat att mamma och syskon inte bor här i Östersund längre sen 20+ år så att det står mamma bor här fattar jag inte.
Annars var det mesta rätt.
När min läkare gick igenom vad som stod från -01 och framåt insåg jag att jag blivit bättre på en del saker. Jag tar mig iväg till läkare om jag har en tid där, jag är ut flera gånger i veckan (jag hade hemsk social fobi ett par år och var ut kanske en gång om året), jag har börjat ringa samtal själv och föra min egen talan. Nog för jag har skulder men det är aldrig längre att jag har mindre än 50 kr dagen innan sjukersättningen. Jag är så noga med att betala allt varje månad och får panik ibland då jag ska sova så jag måste ta på mig glasögonen och kolla bankapppen och andra appar så jag faktiskt har betalat. Förr sket jag i att betala allt utom hyran, elen och internet...
Man måste rätta när det är fel!
I mars kommer det bli ett SIP-möte så får se vad som händer då.
Det går ok med boendestöd. Känns lite jobbigt under städningen bara att en person kommer och tittar på. Samt kanske säger till att "du kan ju diska det lilla så blir det tomt på diskbänken". Jag vänjer mig väl.
Under veckan som var så kom jag iväg både torsdag och fredag till daglig verksamhet vilket ju är bra av mig. Jag ändrade ju antal dagar i veckan till två igen vilket känns bäst nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar